Vridspjällventiler finns i flera olika varianter, för väldigt många olika applikationer. I det här inlägget får du en övergripande bild av funktioner, utföranden och varianter vilka är vanligt förekommande på marknaden.

Behöver du borsta upp grundläggande kunskaperna om ventiler? Läs inlägget "Vad är en ventil?".

Funktion

Flödet i röret påverkas genom att spjällskivan vrids i sitt säte. Vridspjällsventilen har en 90-gradig rörelse vilken utförs med handspak, manuell växel eller manöverdon. Ventiltypen lämpar sig både för on/off och reglerande applikationer. Vridspjället lämpar sig också väl för in-isolering tack vare sin förlängda hals och har generellt låga inbyggnadsmått.

Material

Det går att få ventilhus, spjällskiva och tätning i en uppsjö olika varianter beroende på behov. Materialvalet styrs i vanlig ordning av applikationen och miljön där ventilen ska användas. Med rätt materialval kan vridspjällsventilen användas på de flesta medier såsom vätska, gas och ånga.
Här kan du läsa mer om material i ventilhus och tätning.

Vi delar in vridspjällsventilerna i två huvudkategorier, mjuk- respektive metalltätade.

Vilken variant av vridspjäll du bör välja beror alltid på applikationen. Alltså relationen mellan media, tryck och temperatur.

Generellt kan sägas att:

  • Mjuktätade vridspjäll är vanligast och mest kostnadseffektiva.
  • När temperatur och tryck blir högre krävs ofta metalltätning.
  • På spjäll

Anslutning

De vanligast förekommande anslutningarna för vridspjällsventiler är:

  • Inspänning - Ventilen kläms med genomgående bult mellan två flänsar. Även kallat "wafer".
  • Svets - Ventilen svetsas på plats i rörsystemet.
  • LUG - Liknande inspänning, men ventilen har gängade öron.

Några avslutande tips ...

Comments are closed.